.

 
 
moment. alltså, ibland blir jag rädd för världen och dess öden. igår när jag gick till gymmet hittade jag ett SL-kort i snön. jag som plankat i över ett år tänkte direkt finderskeepers, perfekt.
 
iallafall, det sitter alltid samma sura snubbe vid tuben varje morgon när jag trycker mig igenom spärrarna. han ger mig det värsta evil eye ni kan tänka er, dagligen! jag kan lixom ändå inte låta bli att titta honom i ögonen heller. idag när jag kommer så kollar han på mig och LER, sitt största leende. jag provar om SLkortet funkar och det gör det, soft. kommer ner från rulltrappan och vad händer. JO, det står 5 vakter där och kollar alla biljetter. haha DÄRAV sur-gubben i luckans leende såklart. Han måste ha tänkt, "mouhahaha idag åker hon fast den jäveln."
 
men ickesanicke. tack gud. eller vem som nu styr alla öden.
tack för SL-kortet. det var snällt av dig.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0